Institutionen för kirurgiska vetenskaper

Postadress
Akademiska sjukhuset ing 70 1 tr
751 85 Uppsala

Besöksadress
Akademiska sjukhuset ing 70 1 tr

Fakturaadress
Uppsala universitet
PG1254
737 84 Fagersta
Ange referens 463

Fax: +46 18 55 93 57

E-postadress
surgsci@surgsci.uu.se

Prefekt
Per Hellman
+46 18 611 46 17

Ekonomifrågor
Siv Utterberg
+46 18 611 48 55

Siv Andersson
+46 18 611 26 16

Kursadministration
Isabel Eriksson Vestin
+46 18 611 31 02

Annika Häger
+46 18 611 48 15

Åsa Eriksson
+46 18 611 53 65

Personalfrågor
Karin Johansson
+46 18 611 31 03

Higran Saghir
+46 18 611 49 27

Organisationsnummer
202100-2932

Studentförsäkring

Som student vid ett svenskt universitet eller högskola är du försäkrad från den dagen du skriver in dig till den dagen du är klar med dina studier.

Studentförsäkringen är en statlig olycksfallsförsäkring som inte kostar något. Du är försäkrad under skoltid och under resan till och från skolan. Om du åker på en utbytestermin eller är utbytesstudent i Sverige, är du försäkrad dygnet runt.
Läs vidare här: http://www.gratisstudentförsäkring.se

Nya Horisonter

Nya horisonter är Uppsala universitets magasin om forskning, utbildning och samverkan.
Magasinet finns på svenska och engelska och ges ut två gånger om året, i slutet av höst- och vårterminen.
Läs nya Horisonter här

Universen

Bläddra i senaste numret av Universen, universitetets personaltidning. Här finns även tidigare nummer, från 2008 och framåt.

Thoraxkirurgi

På Thoraxkliniken bedrivs forskning i ett flertal projekt och liksom i den kliniska verksamheten sker det ofta i nära samarbete mellan thoraxkirurgi och thoraxanestesi och intensivvård.

Projekten presenteras under respektive länk.


Forskningsområden inom thoraxkirurgi

Kontaktperson är professor Elisabeth Ståhle.


Länk till presentation av forskning inom thoraxanestesi och intensivvård.


 
Kvalitetsregister

Professor Elisabeth Ståhle

Historik

Historiskt sett härrör kirurgiska kvalitetsregister från Amory Codman, som var en framgångsrik kirurg vid Harvarduniversitetet i USA, i början av 1900-talet. Han kämpade för idén att läkarna måste följa upp slutresultatet av behandlingen av varje patient. Han kallade detta »the end result idea«. Codman lade också, tillsammans med Florence Nightingale, grunden för det vi idag kallar kunskapsbaserad (evidensbaserad) vård. Båda var pionjärer när det gällde att använda mätning, statistik och resultatuppföljning för att förbättra vården.

Thoraxklinikens dåvarande chef Adar Hallén startade i mitten av 1970-talet en databas vid thoraxkirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset. Därmed var kliniken en av de första i Sverige att starta ett kvalitetsregister. Adar Hallén hade visionen att registret skulle användas aktivt på alla nivåer för löpande lärande, förbättring, ledning och utvärdering av framförallt hjärtoperationer. Registret har successivt utvidgats och omfattar idag samtliga patienter som genomgår en operation eller annan intervention vid kliniken.

Tack vare Adar Halléns arbete kan vi idag studera resultat över ett perspektiv på 30 till 40 år. Databasen utgör ett fundament för vår kliniska forskning och kompletteras av klinisk patientnära forskning samt experimentell forskning i samarbete med övriga experter inom och utanför Uppsala.

Thoraxklinikens kvalitetsregister 2011

Kvalitetsregistren möjliggör lärande och ständigt förbättringsarbete, de utgör en nödvändig ingrediens i ett modernt hälso- och sjukvårdssystem. Data i registren kan dels användas i den dagliga verksamheten men också, givet att indata är av hög kvalitet, användas för klinisk forskning.

Sedan 1980 finns på kliniken en kvalitets- och forskningsdatabas som har utvecklats från att endast omfatta öppen hjärtkirurgi till idag samtliga planerade operationer. I registret ingår information kring patientens sjukhistoria, sjukdom och symtom, eventuell operation eller annan åtgärd samt uppgifter om det postoperativa förloppet. Kliniskt används registret till att övervaka patientflöden, kvalitet och produktion. Det är viktigt att insamlade data är korrekta, och kvaliteten har utvärderats flera gånger, oftast som led i forskningsprojekt.

Kvalitetsregistren möjliggör kunskap om vilken långtidseffekt en operation innebär och därmed även möjlighet att förbättra underlaget inför beslutet om hjärtoperation. Informationen kan också förbättra operations- och anestesimetoder och långsiktigt omhändertagande. Exempel på frågeställningar som studerats är behovet av uppföljning av kardiolog efter hjärtmuskelskada/ hjärtinfarkt i samband med operationen liksom behovet av sekundärprevention med läkemedel som vid andra hjärtinfarkter. En annan frågeställning är vilket behov patienter med postoperativt förmaksflimmer har av antiarytmika och/eller antikoagulation och i så fall hur länge.

  

Klinisk patientnära forskning

Klinisk patientnära forskning utgår från kliniskt relevanta frågeställningar och kan studeras prospektivt eller retrospektivt i olika patientmaterial och utgöras av rent deskriptiva eller interventionella studier.

Kontaktperson är professor Elisabeth Ståhle.

Här är några av de frågeställningar vi arbetar med just nu: 
 

Hjärtklaffsjukdom:

Forskargruppen studerar alternativa behandlingar vid aortastenos, överlevnad sjuklighet och komplikationer efter en operation.

Forskargrupp:  

Professor Elisabeth Ståhle, thoraxkirurgi, thoraxkliniken
Christina Christersson, MD; överläkare, kardiologkliniken
Ulrica Alström, thoraxanestesi, MD, överläkare, thoraxkliniken
Axel Dimberg, underläkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken

Aktuellt just nu är en studie fokuserad på biomarkörer och riskfaktorer för ökad blödning vid hjärtklaffkirurgi.

Symtomgivande förträngning i aortaklaffen, aortastenos, behandlas idag framför allt med öppen hjärtkirurgi. Detta förutsätter användningen av hjärt-lung-maskin, vilket medför en kraftig påverkan på koagulationssystemet. Komplikationer i form av allvarliga blödningar förekommer och behandlas med blodtransfusioner, läkemedel och i vissa fall operation för blodstillning. Att kunna förutse och behandla blödningar i ett så tidigt skede som möjligt är sannolikt till stor nytta för patienten. Klaffoperationer har en två till tre gånger större risk för att behöva opereras igen på grund av blödning jämfört med hjärtkirurgi för kranskärlssjukdom. En möjlig bidragande orsak till detta kan vara att aortaklaffsjukdom i sig har visat sig kunna påverka blodplättarnas (trombocyternas) funktion.

Syftet med studien är att försöka identifiera patienter med ökad risk för att drabbas av allvarlig blödning utifrån analys av biomarkörer i blodprover. Aktivering av blodets trombocyter, koagulationsförmågan och kärlväggens insida studeras genom blodprovsanalyser. Bland annat biomarkörerna von Willebrand faktor, sP-Selectin och mikropartiklar kan visa på graden av aktivering hos trombocyterna vilket kan påverka blodets tendens till att vara lättblödande eller att bilda skadliga blodproppar.

Patienter med aortastenos och kranskärlssjukdom undersöks och jämförs utifrån sjukhistoria, läkemedelsbehandling och blodprover före, under och efter operationen.

I en parallell journalstudie analyseras samtliga aortaklaffsoperationer på kliniken sedan år 2000 (n=2871) där ett ingrepp på grund av blödning krävts under första dygnet efter hjärtoperationen (n=223). Dessa fall analyseras retrospektivt avseende läkemedelsbehandlingar, blodtransfusioner, blodprover och med hjälp av socialstyrelsens register även beträffande risk för sjukdom och död på lång sikt efter hjärtoperationen. 


Kranskärlssjukdom:

Här tittar vi på vilka kirurgiska metoder som ger bäst överlevnad efter en kranskärlsoperation, hur en operationskomplikation påverkar det långsiktiga resultatet och om det är skillnader i resultat mellan kvinnliga och manliga patienter.

Forskargrupp

Elisabeth Ståhle, professor, överläkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken
Carina Blomström Lundqvist, professor, överläkare, arrytmi, kardiologkliniken
Laila Hellgren, Ped. dr., överläkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken
Emma thorén, ST_läkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken

Aktuellt nu är en pågående studie fokuserad på betydelsen av förmaksflimmer efter kranskärlsoperationer– prediktion, konsekvenser och ursprung.

I samband med bypasskirurgi (CABG) drabbas ca 30 % av alla patienter av postoperativt förmaksflimmer (POAF) efter sin operation. Denna arytmi är associerad med flertalet negativa konsekvenser efter operationen, men orsakerna till detta är oklara. Patogenesen för POAF är också fortsatt okänd.

I det här projektet ville vi studera prediktorer och tidiga komplikationer associerade med POAF efter CABG, samt associationen mellan POAF och tidig och sen död och dödsorsaker. Vidare ville vi undersöka hjärtrytmen noggrannare under den första postoperativa månaden för att se om POAF ledde till en högre förekomst av arytmier efter utskrivning från sjukhuset. Till sist studerade vi patogenesen för POAF efter CABG genom att undersöka var i hjärtat arytmin uppstår. 

I projektets första delstudie identifierades flera oberoende riskfaktorer för utvecklingen av POAF, där stigande ålder var den starkaste. En koppling sågs också mellan postoperativt förmaksflimmer och tidiga komplikationer efter CABG inklusive stroke, hjärtsvikt och infektion.

I den andra delstudien sågs en ökad risk för sen hjärtdöd och död relaterad till arytmi, hjärtsvikt och cerebrovaskulär sjukdom hos patienter med POAF. Effekten kvarstod mer än åtta år efter operationen.

Just nu pågår en prospektiv studie där förekomsten av förmaksflimmer första månaden efter CABG studeras med en mobil EKG-apparat. Där jämförs antalet episoder med förmaksflimmer efter utskrivning från sjukhuset hos patienter med POAF och de utan POAF. Preliminära resultat visar en högre incidens förmaksflimmer hos patienter med POAF under vårdtiden.

Vidare planeras studier av kopplingen mellan postoperativ morbiditet och POAF, med fokus på sjukdomar relaterade till arytmi.

Till sist planerar vi att undersöka patogenesen av POAF, för att se om samma mekanismer ligger bakom uppkomsten av förmaksflimmer som hos den icke-opererade populationen, dvs. med ursprung i lungvenerna.

Syftet bakom projektet är att identifiera risker med förmaksflimmer efter CABG, och förhoppningsvis finna sätt att minimera dessa risker i framtiden. Med en population som blir allt äldre blir även de operativa riskerna höge, och det är viktigt att förminska riskerna så mycket som möjligt. Det här projektet kan förhoppningsvis bidra till detta.
 

Lungcancer

Professor Elisabeth Ståhle

I Sverige insjuknar årligen 2800 människor i lungcancer och 2500 människor dör av lungcancer. Patienter med mindre tumörer av icke småcellig lungcancer kan opereras och för dessa patienter är överlevanden god. Kirurgisk resektion betraktas som den enda möjlighet till bot för denna patients grupp (icke småcellig lungcancer). Patienter med stora tumörer (alternativt spridd sjukdom)behandlas främst med cytostatika, eventuellt kombinerat med palliativ strålbehandling för att erhålla symtomlindring. Ökade kunskaper om de biologiska processerna hos lungcancer patienter förväntas kunna leda till en effektivare behandling. För att kunna jämföra effektiviteten av tilläggsbehandlingar (med cytostatika och eller strålning) är en noggrann undersökning av tumörens utbredning och eventuella spridning helt nödvändig.

Ett problem är att många proteiner är mycket små (viktmässigt) samt återfinns i låga koncentrationer i tumörvävnad. Masspektrometrisk analys av proteiner är ett forskningsområde som har utvecklats snabbt och med denna teknik är det nu möjligt att studera lågmolekylära som föreligger i små mängder. Ett flertal studier har visat att denna teknik (peptidomics) är fullt genomförbar på tumörvävnad, vilket minimerar utvecklingsarbetet som behövs för att genomföra denna studie.

Målet med studien är att kartlägga och skaffa mer information om förekomst av små äggviteämnen (peptider) hos patienter med lokaliserade tumörer. Vi ämnar studera peptiduttrycket i olika delar av tumören för att se om det finns skillnader mellan de centrala delarna av tumören och de delar som invaderar omgivande vävnad. Eftersom dessa små äggviteämnen utgör "fingeravtryck" av cancercellerna kan kartläggning av dem kan resultera i identifieringen av profiler, associerade med ökad risk för metastering och sämre överlevnad.Insamlat blod och serum analyseras på förekomst av peptider men målet att undersöka om samma peptider kan påträffas i blodet likväl som i metastasen samt vilken information avseende svar på behandling och prognos som kan erhållas.

Kirurgisk excision är aktuellt hos endast en bråkdel av patienterna med icke småcellig lungcancer. Detta innebär att patient kohorten kommer att omfatta framförallt de med lokaliserad sjukdom, vilket kan vara en begränsning av studiens generaliserbarhet. Men patienter som accepteras för kirurgi är noggrant utredda med fokus på ev spridning. I samband med kirurgi görs dessutom en systematisk provtagning av lymfkörlar enligt ett protokoll. Detta innebär att informationen av utbredning av cancersjukdomen är mycket bra. Att undersöka prognostisk markörer i denna cohort kan ge information värdefull även för de med mer avancerad sjukdom.

Frågeställningarna är om peptiduttrycket kan kartläggas hos patienter med lungcancer redan innan operation, om peptiduttrycket i den centrala delen av metastasen i en lymfkörtel respektive den perifier del av metastasen, om omgivande frisk vävnad skiljer sig från cancervävnad och korrelerar peptiduttrycket med prognosen. Övergripande målsättningen är att identifiera patienter vars prognos kan förbättras med tilläggsbehandling. Sekundär frågeställning är om det finns en korrelation mellan peptider i tumörvävnad respektive i blod? Och vilken prognostisk information som kan fås med ett blodprov innan excision av tumören.


Förmaksflimmer

Överläkare Lena Jideus

I dagsläget utgörs målgruppen för kirurgiskt behandlingsalternativ av:

  • Patienter med uttalade besvär av förmaksflimmer där annan behandling – såväl farmakologisk som icke farmakologisk - inte återställt eller bibehållt sinusrytm och där normal rytm kan ge symtomlindring och hemodynamiska fördelar.
  • Patienter med persisterande/LT-persisterande/permanent eller paroxysmalt förmaksflimmer och återkommande blodproppar trots behandling med blodförtunnande läkemedel.
  • Patienter som opereras primärt för annan hjärtsjukdom med samtidig förekomst av förmaksflimmer, där sinusrytm är önskvärd och kan anses ge symtomlindring samt klara hemodynamiska fördelar.

Förmaksflimmer är i sig inte ett livshotande tillstånd även om arytmin medför en ökad morbiditet och mortalitet men kirurgisk intevention ger en förbättrad livskvalitet genom eliminering av förmaksflimmer och därmed minskad risk för blodproppar.

Bakgrund
Förmaksflimmer kan för den enskilde patienten uppträda attackvis (paroxysmalt) eller kontinuerligt (icke paroxysmalt). Kliniskt, urskiljer man olika typer av förmaksflimmer baserat på presentation och duration av förmaksflimmer dvs. tiden för diagnos, paroxysmalt och icke paroxysmalt (persisterande, lång-tid persisterande eller permanent) förmaksflimmer.

Förekomsten av förmaksflimmer i befolkningen är starkt åldersberoende och ökar med stigande ålder. I gruppen under 50 år förekommer förmaksflimmer hos 0,5 till 1 % för att öka till 8 till 10 % hos de som är över 80 år [1-2]. Antalet patienter med förmaksflimmer i Sverige uppskattas till drygt 150 000 till 180 000 människor och är därmed den vanligaste rytmstörningen.

Förmaksflimmer förekommer tillsammans med andra hjärtsjukdomar såsom klaffsjukdom, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, kärlkramp och hypertoni samt metabola rubbningar men i cirka 10 % av fallen är den bakomliggande orsaken okänd [3].
Förmaksflimmer kan vara helt asymtomatiskt till att ge uttalade symtom och därmed försämrad livskvalité [5]. De vanligaste symtomen är palpitationer, andnöd, trötthet, yrsel, svimningsanfall och bröstsmärtor. Konsekvenser av förmaksflimmer är en nedsättning av hjärtats pumpförmåga samt en oregelbunden hjärtrytm ofta förenad med en inadekvat snabb kammarfrekvens [6]. En bestående hög kammarfrekvens kan medföra försämring av vänster kammares funktion och utveckling av hjärtsvikt [7, 8].

Den vanligaste komplikationen till förmaksflimmer är slaganfall på basen av blodproppsbildning och ofta med kvarstående morbiditet eller tom mortalitet [4]. Riskfaktorer för proppbildning vid förmaksflimmer är hjärtsvikt, hypertoni, hög ålder, diabetes, kvinnligt kön och perifer kärlsjukdom samt om patienten tidigare haft slaganfall [9 – 16].

I första hand behandlas förmaksflimmer med läkemedel för att förhindra återkomst av förmaksflimmer eller normalisera hjärtfrekvensen trots förmaksflimmer[1]. När behandling med läkemedel eller andra icke farmakologiska behandlingsalternativ är otillräckliga men även patientens dåliga livskvalité i sig kan aktualisera kirurgisk behandling [1].

Kirurgiska behandlingsmetoder
Fundamentet för denna del av hjärtkirurgin utgörs av den s.k. Mazeoperationen som utvecklades och introducerades av den amerikanske kirurgen James Cox 1992. Genom att dela de båda förmaken i mindre delar som sedan sluts med fortlöpande suturer (”cut-and-sew”) kan man både reducera förmaksytan samtidigt som ett gångsystem, en labyrint (eng. maze), skapas för fortledning av den elektriska impulsen från sinusknutan till AV-knutan och därmed återfå normal sinusrytm [17 – 20]. Denna operationsmetod (Maze III) introducerades i Uppsala 1995 och patientens bröstkorg öppnas och ansluts till hjärt-lungmaskin såsom vid konventionell hjärtkirurgi. I Uppsala har man numera stor erfarenhet av denna operationsmetod men som är tekniskt krävande och har därigenom fått en begränsad spridning. De oöverträffade resultaten gör dock att Maze III räknas som en ”gold standard” inom förmaksflimmerkirurgi.

Den franske kardiologen Michel Haïssaguerre publicerade 1998 en studie om lungvenernas betydelse för förmaksflimmer och lade därmed grunden för den kateterburna ablationen och lungvensisolering [21]. Samtidigt lanserades flera kirurgiska metoder för att åstadkomma lungvensisolering med hjälp av olika energiformer såsom radiofrekvens, kryoenergi, mikrovågor och ultraljud. Noteras bör att Maze III-operationen innehåller en komplett lungvensisolering som del i lesionsmönstret. Utvecklingen har givit upphov till olika metoder och lesionmönster, ibland oegentligt kallade för ”mini-Maze” operationer. Dessa ablationsmetoder är förenklade och snabbare, men samtidigt behäftade med sämre resultat än den ursprungliga Maze III-operationen.

Erfarenheter i Uppsala av ”mini-Maze”-operation, med epikardiell lungvensisolering via små operationssnitt i bröstkorgen på slående hjärta utan hjärt-lungmaskin, uppvisade initialt lovande resultat men vid 12 månaders uppföljning visade denna operationsteknik sig inte var tillräcklig för att behandla den svåra patientgruppen med ihållande förmaksflimmer [22].

Tidigare publicerade resultat

Dr Lena Jidéus doktorsavhandling på Thoraxkirurgkliniken 2001 [A] karakteriserade patofysiologiska mekanismer och riskfaktorer för att utveckla postoperativt FF efter kranskärlsoperation. Livskvalitet, förmaksfunktion och autonom samt endokrin balans efter Maze III-kirurg var ämnet för Dr Stefan Lönnerholms doktorsavhandling på Kardiologkliniken 2002 [B].

Pågående forskningsprojekt

Hösten 2008 startades, i samarbete med Kardiologkliniken, en ny operationsteknik där man opererar på slående hjärta utan hjärt-lungmaskin via ”titthåls-teknik”. Med hjälp av bipolär radiofrekvens energikälla utförs linjer epikardiellt vilket efterliknar Maze III-mönstret på vänster förmak [23]. Det unika i denna ”Uppsala-metod” är att elektrofysiologer utför regelrätta elektrofysiologisk mätningar av dessa linjer, under operation, för att påvisa akut konduktionsblock dvs. att lesionslinjerna inte bara är visuellt tydliga utan bevisligen transmurala. Prospektiva uppföljningsstudier av opererade patienter avseende återfall i förmaksflimmer, livskvalitet, arbetsförmåga samt eventuellt pacemakerbehov pågår. Erfarenheten uppgår till ca 70 patienter (våren 2011).

Länk till referenslista FF
 

Forskning på cerebrospinala skador vid kardiovaskulär kirurgi

Vid kardiovaskulära ingrepp och speciellt vidoperationer av allvarliga sjukdomstillstånd finns risk för skador på hjärna och rygggmärg. Dessa skador kan iibland fall leda till förlamningar och medvetandestörningar.

Vi driver sedan flera år forskning inom detta område och det kan indelas i tre områden.

  1. Experimentell forskning på en av oss utarbetad djurmodell där man provocerar fram komplikationer och pröver olika metoder att lindra effekterna av dessa. Vi använder oss av avancerad övervakning som mikrodialys i hjärnvävnad och blod, flödesövervakning i hjärnan och blodprovstagning för analys av specifika hjärn och ryggmärgsmarkörer. Försöken är akuta och således inte överlevnadsförsök.
  2. Klinisk forskning med analys av spinalvätska på patienter som genomgår kardiovaskulära ingrepp som kan leda till övergående ischemiav ryggmärgen.
  3. Alla ingrepp på aorta registreras för senare uppföljning av resultat så som överlevnad, behov av fortsatt sjukvård och komplikationer.

All forskning är godkänd av etisk kommitte.
 

Högersvikt vid hjärtpumpsbehandling

Laila Hellgren Johansson, överläkare
 

Högerkammarsvikt vid hjärtpumpsbehandling

Forskargrupp:

Laila Hellgren, överläkare
Petter Schiller, avdelningsläkare
Per Vikholm, underläkare

Bakgrund

Vid avancerad hjärtsvikt trots optimal medicinsk behandling kan behandling med en hjärtpump vara ett alternativ för att patienten skall överleva fram tills hjärttransplantation. Den vanligaste formen av hjärtpumpar avlastar hjärtat vänsterkammare, s.k. LVAD (Left Ventricular Assist Device). En LVAD verkar genom att den opereras in i vänster kammare och därefter kopplas till stora kroppspulsådern, följden blir att majoriteten av blodflödet till vänsterkammar går via pumpen direkt till kroppspulsådern. En patient med LVAD kan efter en tid skrivas ut till hemmet och rehabiliteras i väntan på hjärttranplantation.

En stor del av patienterna med avancerad hjärtsvikt har även viss grad av högerkammarsvikt, denna kan paradoxalt nog försämras genom delvis okända mekanismer då en LVAD-implanteras. Högerkammarsvikt efter LVAD-implantation är associerat med kraftigt ökad mortalitet och morbiditet. En pump kan implanteras även på högersidan, s.k. RVAD (Right Ventricular Assist Device), detta innebär dock ytterligare en stor operation som är associerad med kraftigt ökade risker, dessutom blir patienten sjukhusbunden på en intensivvårdsavdelning i väntan på transplantation. 

Forskningsprojekt

Vi har skapat en experimentell grismodell där högerkammarsvikt induceras genom ligering av höger kammares kranskärl. Därefter har vi utvärderat två modeller för att avlasta högerkammaren:

  1. Volymsavlastning genom en s.k. Glenn-shunt. Detta innebär att en förbindelse skapas mellan övre hålvenen och lungartären genom vilken det venösa återflödet från överkroppen (c:a en tredjedel av hjärtminutvolymen) får passera passivt till lungcirkulationen.
  2. Volymsavlastning genom en s.k. cavoaortal shunt under pågående LVAD-behandling. Detta innebär kortfattat att en förbindelse skapas mellan höger förmak och aorta, genom vilken en tredjedel av hjärtminutvolymen shuntas. Metoden innebär att man kan volymsavlasta stasat blod på högersidan av hjärtat, på bekostnad av desaturering då man skapar ett shuntflöde med icke syresatt blod till systemcirkulationen. Fördelen med denna metod är att den går att använda vid pulmonell hypertension då en Glenn-shunt skulle vara obrukbar. 

Resultat

Då studier har hittills publicerats, en där högerkammarens avlastas genom en Glenn-shunt och en där högerkammaren avlastas genom en cavoaortal shunt. Försöken har i korthet visat: 

  1. En Glenn-shunt förbättrar hemodynamiken vid högerkammarsvikt, i form av bl.a. ökad hjärtminutvolym, minskade centralvenösa tryck, ökat systemartärtryck och förbättrad blandvenös syresättning.
  2. En cavoaortal shunt förbättrar hemodynamiken i form av bl.a. ökad hjärtminutvolym, minskade centralvenösa tryck och ökat systemartärtryck. Metoden innebär en minskad arteriell saturation, men till följd av den ökade hjärtminutvolymen bibehålls syrgasleveransen till vävnaderna. 

Fortsatta studier

Flera studier kring behandling av högerkammarsvikt och effekten av en Glenn-shunt är under sammanställning och nya försök är planerade.

Annual report 2016

Forskargrupperna vid IKV presenterar senaste årets forskning i en årsrapport, Annual report.

I rapporten finns artiklar som gruppen publicerat under de senaste tre åren. De allra senaste publikationerna liksom aldre publikationer kan sökas i DiVA.

Verksamma inom thorax-kirurgi

Länk till universitetskatalogen, här finns alla medarbetare som är verksamma inom thoraxkirurgi.