Snarkning och obstruktiv sömnapné hos barn- förenklad diagnostik, livskvalitet efter kirurgi, etiologi

Adenotonsillhypertrofi är den vanligaste orsaken till att barn lider av sömnrelaterad andningsstörning, sleep-disordered breathing (SDB) och den mer allvarliga formen obstruktiv sömnapné (OSA). Diagnosen SDB ställs vanligtvis kliniskt genom anamnes och undersökning. Detta har dålig validitet i jämförelse med gold standard polysomnografi (PSG), vilket är resurskrävande. Då enkla metoder har dålig sensitivitet och specificitet gentemot PSG, är nya metoder efterfrågade. En studie från 1996 visade att föräldrars filmning av barnets ljud och andningsrörelser under sömn har en hög validitet gentemot PSG. Numera har de flesta föräldrar smartphone, och det vore en enkel metod värd att pröva för registrering av andningsrörelser. Dels utvärdering av Interrater variabilitet mellan ÖNH-läkare som bedömer filmerna, dels gentemot PSG. Detta kan göras i samarbete med Karolinska sjukhusets barnsömnlab, site Huddinge (Studie 1)

Behandlingen för barn med SDB/OSA är kirurgi med adeno-tonsillotomi (partiell borttagande) eller -tonsillektomi (komplett borttagning) av halsmandlarna. Dessa ingrepp är kopplade till risker såsom blödning, infektion och smärta, där tonsillotomi har lägre risker, och är nu det vanligaste ingreppet hos barn med SDB/OSA i Sverige. Det behövs livkvalitetsundersökningar på hur barn påverkas av tonsill-operation. En validerad enkät för barn; SDQ (Strength and Difficulties Questionnaire) mäter barns psykiska hälsa och livskvalitet. I en tidigare publicerad studie av forskningsgruppen har en RCT visat att adenotonsillotomi inte är sämre än adenotonsillektomi att behandla OSA hos barn avseende PSG-resultat. Vi planerar nu att analysera enkätsvaren där föräldrarna fyllt i svaren före och ett år efter operation, och jämföra de båda operationsgrupperna (Studie 2).

Tonsillerna uttrycker olika immunologiska komponenter och fungerar som en plats för kommunikation mellan det medfödda innata och det adaptiva immunförsvaret. Det är fortfarande oklart varför vissa barn får mycket stora tonsiller och därmed uttalad OSA. Innata lymfoida celler (ILC 2 och 3) kan bidra till detta, men det är tidigare inte undersökt på barn med OSA.  Flödescytometri av tonsiller i olika storlekar från 80 barn med olika OSA grad ska utföras i samarbete med Centrum för Infektionsmedicin, Karolinska Institutet, Huddinge (Studie 3).

Gruppmedlemmar 2020
Danielle Friberg, docent
Isabella Sjölander, doktorand
Katarina Norlander, med dr
Malin Svensson, med dr