Våldsepidemiologi/skadetolkning

Våldsepidemiologisk forskning är en viktig del av kriminologin. Samhället är intresserat av våldsbrottslighetens utveckling och vilka preventiva åtgärder som är effektiva. Det dödliga våldet är en parameter som ofta förekommer när våldet i samhället diskuteras. Andra mått är den anmälda våldsbrottsligheten. En dimension av våldet som ofta saknas i kriminologiska studier är våldets närmare karaktär, t.ex. dess intensitet (brutalitet). Ett doktorandprojekt på vår enhet syftar till att validera befintliga och ta fram nya verktyg för skattning av våldets intensitet vid dödligt våld. Projektet initierades av en studie som indikerar att det har skett en brutalisering av det dödliga våldet i Sverige under 1990-talet jämfört med de två föregående decennierna och att mönstret av en större andel homicid med övervåld tycks ha stabiliserats under 2000-talet.

Modellen kommer att användas i studier avseende riskfaktorer för övervåld som utgår från en databas över homicid som är upprättat på Rättsmedicinalverkets Rättspsykiatriska enhet i Huddinge (Joakim Sturup).

Som en del i våldsforskningen ingår ett projekt som drivs av Rättsmedicinalverkets Rättsmedicinska avdelning i Uppsala (Håkan Sandler) och som syftar till utveckling och validering av nya avancerade metoder för skadeanalys. Projektet görs i samarbete med doc. Svein Kleivens forskargrupp på KTH. I korthet handlar det om att simulera skador med hjälp av s.k. Finit Element Analys som görs på basis av uppgifter om skadad kroppsdel (t.ex. skallbens tjocklek) och iakttagelser på skadeplatsen (dokumentering av fallhöjder, form på hårda föremål i omgivningen etc). Den simulerade skadebilden kan sedan ställas i relation till den verkliga skadebilden, varvid slutsatser kan dras om uppgivet eller antaget händelseförlopp. Detta är centralt vid t.ex. bedömning av skadeorsak (olycksfall, självtillfogad eller tillfogad av annan) eller vid skadepreventivt arbete (t.ex. framtagande av bättre motorcykelhjälm).