Klinisk patientnära forskning

Klinisk patientnära forskning utgår från kliniskt relevanta frågeställningar och kan studeras prospektivt eller retrospektivt i olika patientmaterial och utgöras av rent deskriptiva eller interventionella studier.

Kontaktperson är professor Elisabeth Ståhle

Här är några av de frågeställningar vi arbetar med just nu: 
 

Hjärtklaffsjukdom

Forskargruppen studerar alternativa behandlingar vid aortastenos, överlevnad sjuklighet och komplikationer efter en operation.

Forskargrupp

Professor Elisabeth Ståhle, thoraxkirurgi, thoraxkliniken
Christina Christersson, MD; överläkare, kardiologkliniken
Ulrica Alström, thoraxanestesi, MD, överläkare, thoraxkliniken
Axel Dimberg, underläkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken

Aktuellt just nu är en studie fokuserad på biomarkörer och riskfaktorer för ökad blödning vid hjärtklaffkirurgi.

Symtomgivande förträngning i aortaklaffen, aortastenos, behandlas idag framför allt med öppen hjärtkirurgi. Detta förutsätter användningen av hjärt-lung-maskin, vilket medför en kraftig påverkan på koagulationssystemet. Komplikationer i form av allvarliga blödningar förekommer och behandlas med blodtransfusioner, läkemedel och i vissa fall operation för blodstillning. Att kunna förutse och behandla blödningar i ett så tidigt skede som möjligt är sannolikt till stor nytta för patienten. Klaffoperationer har en två till tre gånger större risk för att behöva opereras igen på grund av blödning jämfört med hjärtkirurgi för kranskärlssjukdom. En möjlig bidragande orsak till detta kan vara att aortaklaffsjukdom i sig har visat sig kunna påverka blodplättarnas (trombocyternas) funktion.

Syftet med studien är att försöka identifiera patienter med ökad risk för att drabbas av allvarlig blödning utifrån analys av biomarkörer i blodprover. Aktivering av blodets trombocyter, koagulationsförmågan och kärlväggens insida studeras genom blodprovsanalyser. Bland annat biomarkörerna von Willebrand faktor, sP-Selectin och mikropartiklar kan visa på graden av aktivering hos trombocyterna vilket kan påverka blodets tendens till att vara lättblödande eller att bilda skadliga blodproppar.

Patienter med aortastenos och kranskärlssjukdom undersöks och jämförs utifrån sjukhistoria, läkemedelsbehandling och blodprover före, under och efter operationen.

I en parallell journalstudie analyseras samtliga aortaklaffsoperationer på kliniken sedan år 2000 (n=2871) där ett ingrepp på grund av blödning krävts under första dygnet efter hjärtoperationen (n=223). Dessa fall analyseras retrospektivt avseende läkemedelsbehandlingar, blodtransfusioner, blodprover och med hjälp av socialstyrelsens register även beträffande risk för sjukdom och död på lång sikt efter hjärtoperationen. 


Kranskärlssjukdom

Här tittar vi på vilka kirurgiska metoder som ger bäst överlevnad efter en kranskärlsoperation, hur en operationskomplikation påverkar det långsiktiga resultatet och om det är skillnader i resultat mellan kvinnliga och manliga patienter.

Forskargrupp

Elisabeth Ståhle, professor, överläkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken
Carina Blomström Lundqvist, professor, överläkare, arrytmi, kardiologkliniken
Laila Hellgren, Ped. dr., överläkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken
Emma thorén, ST_läkare, thoraxkirurgi, thoraxkliniken

Aktuellt nu är en pågående studie fokuserad på betydelsen av förmaksflimmer efter kranskärlsoperationer– prediktion, konsekvenser och ursprung.

I samband med bypasskirurgi (CABG) drabbas ca 30 % av alla patienter av postoperativt förmaksflimmer (POAF) efter sin operation. Denna arytmi är associerad med flertalet negativa konsekvenser efter operationen, men orsakerna till detta är oklara. Patogenesen för POAF är också fortsatt okänd.

I det här projektet ville vi studera prediktorer och tidiga komplikationer associerade med POAF efter CABG, samt associationen mellan POAF och tidig och sen död och dödsorsaker. Vidare ville vi undersöka hjärtrytmen noggrannare under den första postoperativa månaden för att se om POAF ledde till en högre förekomst av arytmier efter utskrivning från sjukhuset. Till sist studerade vi patogenesen för POAF efter CABG genom att undersöka var i hjärtat arytmin uppstår. 

I projektets första delstudie identifierades flera oberoende riskfaktorer för utvecklingen av POAF, där stigande ålder var den starkaste. En koppling sågs också mellan postoperativt förmaksflimmer och tidiga komplikationer efter CABG inklusive stroke, hjärtsvikt och infektion.

I den andra delstudien sågs en ökad risk för sen hjärtdöd och död relaterad till arytmi, hjärtsvikt och cerebrovaskulär sjukdom hos patienter med POAF. Effekten kvarstod mer än åtta år efter operationen.

Just nu pågår en prospektiv studie där förekomsten av förmaksflimmer första månaden efter CABG studeras med en mobil EKG-apparat. Där jämförs antalet episoder med förmaksflimmer efter utskrivning från sjukhuset hos patienter med POAF och de utan POAF. Preliminära resultat visar en högre incidens förmaksflimmer hos patienter med POAF under vårdtiden.

Vidare planeras studier av kopplingen mellan postoperativ morbiditet och POAF, med fokus på sjukdomar relaterade till arytmi.

Till sist planerar vi att undersöka patogenesen av POAF, för att se om samma mekanismer ligger bakom uppkomsten av förmaksflimmer som hos den icke-opererade populationen, dvs. med ursprung i lungvenerna.

Syftet bakom projektet är att identifiera risker med förmaksflimmer efter CABG, och förhoppningsvis finna sätt att minimera dessa risker i framtiden. Med en population som blir allt äldre blir även de operativa riskerna höge, och det är viktigt att förminska riskerna så mycket som möjligt. Det här projektet kan förhoppningsvis bidra till detta.
 

Senast uppdaterad: 2021-02-10