Interventionell radiologi

Medlemmar i forskargruppen

Rickard Nyman, adjungerad professor, forskningsgruppsledare
Pär Gerwins, adjungerande professor
Charlotte Ebeling Barbier, MD
Lars-Gunnar Eriksson, MD
Hampus Eklöf, MD
Kerstin Rosenqvist, Doktorand
 

Samarbetspartner

Dan Granberg, MD, endokrinonkologen
Per Sangfelt och Fredrik Rorsman, gastroenterologen
Hans Lennernäs, professor, Elsa Lilienberg, MD, Ilse Dubbelboer, doktorand, farmakologiska institutionen.
Per Stål, adjungerad professor, gastoenterologen, Omar Karalli, Dr, röntgen, Huddinge sjukhus.
Teus van der Laar, Dr, UMCG, Groningen. Dag Nyholm, MD, neurologen.
Magnus Sundbom, MD, och Mikael Ljungdahl, Eladio Cabrera, doktorand, kirurgen
Bengt Fellström, professor, Hans Furuland, MD, njurmedicin
 


Projekt 1: Radioembolisering av levertumörer – effekt och lärdomar

Bakgrund

Levertumörer kan behandlas lokalt med radiologisk interventionell teknik. Via punktion i ljumsken (av arteria femoralis communis) tar man sig med hjälp av ledare och kateter in i arteria hepatica och fram till det eller de kärl som försörjer tumören. Här infunderas eller emboliseras cytostatika (kemoembolisering) eller radioaktiva mikrosfärer (radioembolisering) direkt in i tumören. Man kan därmed administrera högre doser än vad som är möjligt att ge vid systemisk behandling, då de systemiska biverkningarna respektive det strålade området blir mindre. Kemoembolisering av levertumörer har utförts flera decennier, medan radioaktiva mikrosfärer bara varit tillgängliga i c:a ett decennium. De flesta radioemboliseringarna i Sverige har utförts på Akademiska Sjukhuset.

Frågeställning

Målet med denna studie är att utvärdera behandlingseffekten av radioembolisering.

Material och Metod

Alla patienter som genomgått radioembolisering med Yttrium-90-mikrosfärer på Akademiska Sjukhuset under perioden 2006-2013 inkluderas. Retrospektiv utvärdering i samarbete mellan behandlande klinker och behandlande interventionsradiologer. Parametrar som utvärderas är bl.a. överlevnad, tumörrespons (enl mRECIST), leverfunktion, biverkningar. Våra erfarenheter och eventuella lärdomar presenteras.

Gruppmedlemmar 2016:

Charlotte Ebeling Barbier, MD
Rickard Nyman, adjungerand professor
Ulrike Garske, MD
Dan Granberg, MD
 

Projekt 2: Behandling med transjugulär intrahepatisk portosystemisk shunt (TIPSS) hos patienter med portal hypertension.

Frågeställning

Hur går det för patienter som behandlade med TIPSS på Akademiska sjukhuset?

Bakgrund

Vid leversjukdomar som cirrhos minskar blodflödet genom portavenen vilket resulterar i portal hypertension. Det venösa avflödet från magtarmkanalen tar då alternativa vägar, exempelvis via vener i matstrupen vilket kan ge esofagusvaricer med risk för livshotande blödning. Portal hypertension kan även ge upphov till ascites. Ett sätt att behandla dessa patienter är att med endovaskulär teknik anlägga en TIPSS vilket skapar en konstgjord kanal mellan portavenen och levervenerna. Det har skett en succesiv utveckling av nya material och tekniker för anläggande av TIPPS vilket har lett till att resultaten blivit allt bättre. Mellan olika centra finns skillnader vad gäller indikationer och i hur ingreppet utförs vilket gör det angeläget att undersöka hur indikationer och metoder påverkar det kliniska resultatet.

Projektbeskrivning

Retrospektiv journalgenomgång av alla patienter som genomgått TIPSS med en ny typ av stent på Akademiska sjukhuset 2000-2011. Specifikt kommer påverkan på grundsjukdomen (behandlingskrävande symptom, sjukdomsgrad), levertransplantation och överlevnad att studeras. Biverkningar och komplikationer av TIPPS kommer att registreras.

Betydelse

TIPSS är potentiellt ett livräddande ingrepp. Det kliniska resultatet är sannolikt beroende på indikation, material och de metoder som används. Denna studie kan ge viktig informationvilket kan förlänga överlevnaden vid portal hypertension.

Gruppmedlemmar 2016:

Rickard Nyman, adjungerand professor
Fredrik Rorsman, MD
Per Sangfelt, MD
Charlotte Ebeling-Barbier, MD
Lars-Gunnar Eriksson, MD
Kerstin Rosenqvist, doktorand
Reza Sheikhi, doktorand
 

Projekt 3: En öppen, parallell, singeldos multicenterstudie för utvärdering av doxorubicins och doxorubicinols farmakokinetik efter intraarteriell injektion med DC Beads eller emulsion

Primär levercancer klassas i 90 % av fallen som hepatocellulärt carcinom (HCC) är starkt kopplad till riskfaktorer som ger upphov till levercirrhos (ex. hepatitinfektioner och alkoholism) och incidensen ökar i industriella länder i takt med att risken för fetma och fettlever ökar. Sjukdomen har en dålig prognos och är därmed den tredje vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i världen.

HCC som inte går att operera behandlas idag vanligen med hjälp av cytostatikan doxorubicin (DOX). Om man administrerar DOX intravenöst (IV) är det associerat med många allvarliga biverkningar, framför allt med hjärttoxicitet, därför är det nödvändigt att utveckla formuleringar som kan administreras lokalt i levern och i hög utsträckning stanna där för att ha effekt på tumören och väsentligt minska biverkningar. Två behandlingsmetoder som används innebär en infusion med cytostatika i tumörens blodförsörjande kärl via leverartären.Transarteriell kemoimfusion (TAI) med lipiodol ger upphov till en partiell embolisering, En fullständig embolisering (TACE) kan uppnås antingen med hjälp av partiklar som läkemedlet ges i (ex läkemedelsfrisättande beads) eller genom tillsatts av emboliserande material efter cytostatikainfusionen med lipiodol. Man har dock sett en god effekt hos vissa patienter oavsett dessa variationer. Trots flertalet utförda studier så har man inte lyckats fastställa vilken DC beads eller lipidol emulsion som genererar bäst anti-cancer effekt. DC beads metoden har fördelen att vara mer standardiserad och har i några studier visat på färre biverkningar.

Denna studie syftar till att genom att studera DOX och dess metabolit doxorubicinols koncentrationer i blod och urin utvärdera vilken metod som troligast ger bäst effekt och färre biverkningar. Denna kunskap kommer sedan stå till grund för att optimera nya bärarsystem för cytostatika.

Patienter (14 st) på Akademiska sjukhuset behandlas med lipiodolemulsion medan patienter (14 st) på Huddinge behandlas med DC Beads. Upprepade blodprovtagningar för läkemedelsanalys tas från perifer ven och centralt i v.kava inf. Utvärdering av hur tumören svarat på behandling görs med en magnetkameraundersökning av levern 4-6 veckor efter behandling.

Gruppmedlemmar 2016:

Hans Lennernäs, professor
Elsa Lilienberg, MD
Ilse Dubbelboer, doktorand, farmakologiska institutionen
Per Stål, adjungerand professor, gastoenterologen
Omar Karalli, Dr, röntgen, Huddinge sjukhus
Charlotte Ebeling-Barbier, MD
 

Projekt 4: Post Market Clinical Follow-Up study on the T-Port® Enteral Access System

Det finns bara information på engelska om detta projekt, vänligen se den engelska versionen för mer information.

Gruppmedlemmar 2016:

Teus van der Laar, Dr, UMCG, Groningen
Dag Nyholm, MD, neurologen
Rickard Nyman, adjungerand professor
 

Projekt 5: Perkutan Endoscopisk Gastrostomi (PEG) kontra Radiologiskt Insatt Gastrostomi (RIG): en prospektiv, randomiserad studie.

Vid näringsbrist på grund av sväljningssvårigheter införs ofta en näringsslang direkt i magsäcken (gastrostomi). Ursprungligen kunde detta bara ske i samband med en bukoperation i narkos, men på senare tid har minimalinvasiva tekniker utvecklats. Perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG) där slangen läggs in med hjälp av ett gastroskop har blivit vårt rutiningrepp, men på andra håll används radiologiskt inlagda gastrostomier (RIG). Bägge metoderna har sina specifika för- och nackdelar, och det saknas forskning med tillräcklig evidensnivå för att veta vilken metod som lämpar bäst sig för vissa patientgrupper eller generellt.

På Akademiska sjukhuset används båda metoder rutinmässigt, vilket är en förutsättning för att kunna utföra denna prospektiva, randomiserade studie mellan PEG och RIG på 150 patienter under en 3-års period. Vi avser att studera metodernas effektivitet och komplikationer på kort och lång sikt för att kunna ge rekommendationer för deras framtida användning på denna komplikations benägna patientgrupp.

Gruppmedlemmar 2016:

Magnus Sundbom, MD
Mikael Ljungdahl, MD
Eladio Cabrera, doktorand, kirurgen
Rickard Nyman, adjungerand professor
 

Projekt 6: Pilot Study on the Use of a Novel Hemodynamic Access System for patient on Haemodialysis. The HAS-01 Study

Det finns bara information på engelska om detta projekt, vänligen se den engelska versionen för mer information.

Gruppmedlemmar 2016:

Bengt Fellström, professor, njurmedicin
Hans Furuland, MD, njurmedicin
Rickard Nyman, adjungerad professor
Johan Ryden, Transcutan AB